En månad......
Det är sjukt, jag har inte träffat min pojkvän på en månad...
EN månad, det känns helt sinnes.. Jag har nästan.. glömt hur det
känns att krama honom, hur det känns att möta hans läppar mot mina.
Men det känns ju som att detta stärker en själv, antar jag. Fast
det känns mest som att det bara är jag som lider. Jag tänker
väl för mycket, tror för mycket, plågar mig själv.
Men jag sväljer plågorna och försöker omvandla
det till någon sorts positiv energi. ehm, ja fast
istället exploderar jag, förlåt alla i min
omgivning jag försöker bara
överleva mig själv.
Puss
[v]
Usch kommer ihåg det där när man var tvungen att vara ifrån varann så där länge :( Det är pain! Så förstår dig. Men blir helt magiskt sen när man väl träffas :) Det man får tänka på!
Kram
snyft... gumman det är jobbigt! men snart bor ni ihop, du har nåt att se framemot <3
sv: Låter fint det! Tråkiga Västervik behöver fler som dig ;D
Tack så mycket :)
Kram
Sv: Nae vet inte faktiskt, men Borås är bra, gillar staden! Bättre än Västervik.
Men vet inte vart vi tar vägen alls efter att skolan slutar i vår. Kan nog bli var som helst känns det som. Så länge jag har Myggan så ordnar det sig :D Så får se vart han vill ta vägen typ :)
Kram
Snart slipper du gå runt och vänta på att få träffa honom ju! :D
