Dyskalkyli.

Dyskalkyli är tyvärr någonting jag lider av, för er som inte vet vad det är
så ska jag berätta vad det är för någonting.

Dyskalkyli innebär att: Man i de flesta fall endast
har problem med vissa delar av matematiken.
 Ca 7% av befolkningen har dyskalkyli.
*Yes vilken tur att jag lyckades drabbas av det!* 
Dyskalkyli förekommer ofta tillsammans med någon form av:
 DAMP/MDB och AD/HD.
Fast, någonting av dessa lider jag tack och lov inte av, alltså AD/HD tex!

Några typiska kännetecken för en person med dyskalkyli:

*Saknar inre bild av siffror och symboler
*Gör omkastningar, t.ex. 385 blir 358     
*Förväxlar tecken och symboler             
*Ställer upp talen fel                             
      *Har svårt att minnas multiplikationstabellen.
*Summerar från vänster till höger          
*Har svårt med tidsbegrepp och klockan 
                         *Har problem med att växla från ett räknesätt till ett annat
 *Har svårt att rita geometriska figurer      
       *Är ojämn, vissa dagar går det bra att räkna,
Men andra dagar går det inte alls.
   *Svagt korttidsminne, svagt sekvensminne.

Det där med att vissa dagar går det bra
 och andra inte kan jag känna igen mycket.
Tex, på praktiken så är jag i en blomsteraffär,
 där är det huvudräkning som gäller.

Fast dom vet om mitt "handikapp", men i alla fall. Så kan jag känna av det där
För att vissa dagar så känner jag att det kan gå bra, det kan flyta på ändå.
Och andra så låser det sig fullständigt och jag känner mig som en
fullkomlig idiot, det känns som om att dom tänker att
"hon måste bluffa, ena dagen kan hon och andra inte"
Det är så OTROLIGT frustrerande att inte kunna räkna.
Man känner sig om en jubel idiot, alla kan ju räkna, varför kan inte jag?
Alla tar ju dessutom förgivet att alla kan räkna, så när jag står där
och blir helt svettig framför kassan om jag gjort något fel så jag måste räkna
själv så ser dom på mig som om jag vore snefödd, för vissa dagar så måste
jag tänka till även om det är ett så lätt så att jag ska ge tillbaka 2 kr.
Det bara låser sig, och jag måste räkna gång på gång för att vara säker.

Jag skäms ihjäl för jag kämpar hela tiden med
någonting som är så självklart för andra att kunna.
Och varje dag får jag det kastat i ansiktet av mig själv.
"Du kan ju för fan inte räkna ett tal som din lillebror kan"
För vissa dagar kan jag inte det, och jag känner mig som en retard.
Min lillebror tyckte det var superkonstigt att jag inte kunde räkna,
såklart han tycker, det tycker alla, även jag själv jag blir så frustrerad!
Jag känner mig så låst, jag vill kunna jobba med jobb där man ska behöva
räkna en massa , men jag kan inte..Och även om jag tränar varje dag, så
blir jag fortfarande inte mycket bättre, men jag klarar mig hyffsat så länge
jag håller på och traglar matematik varje dag, men jag orkar inte och jag
Jag blir så arg, help miii!

Puss:*